“Cocks no Glocks” – och varför din outreach är tråkigare än du tror
Igår var jag på det allra första Clay Club i Stockholm. Och ja – det fanns en liten rockstar-känsla i rummet när en av Clays grundare, Varun Anand, klev upp och började berätta om resan bakom Clay, deras kultur och vad som kommer härnäst.
Men det som fastnade mest hos mig var inte produkten.
Det var ett mindset.
Och låt mig förklara – för här finns lärdomar som borde påverka hur vi alla jobbar med outreach, content och paketering.
Vad “Cocks no Glocks” egentligen handlar om
Storyn kommer från Jessica Jin, som idag är en av de som driver tillväxt på Clay.
När hon gick på universitetet i Texas var hon frustrerad över en absurd lokal lag:
Vapen var tillåtna på campus – men dildos var det inte.
Så hon startade en rörelse där studenter demonstrerade genom att bära… ja, dildos.
De skanderade:
“Cocks no Glocks.”
Det blev nationell press, viral spridning och ett exempel på civil olydnad som bröt igenom bruset totalt.
Varun berättade att just hennes förmåga att skapa uppmärksamhet genom kreativitet och mod var en av anledningarna till att hon rekryterades till Clay.
Och den insikten slog mig hårt:
**Vi är för fega i vår marknadsföring.
Vi är för tråkiga i vår outreach.
Vi tar inga risker – och därför får vi inga resultat.**
Clay visade ett exempel – och det är briljant
I deras egen outreach gör de t.ex. så här:
- De kollar om personen de vill nå har gästat en podd.
- Clay drar automatiskt in transkriberingen.
- Systemet analyserar personens musikstil.
- Clay skriver om hela poddavsnittet…
till en låt.
I mottagarens favoritgenre – rock, pop, jazz, you name it. - Låten skickas i outreach-kampanjen.
Det är personligt, roligt och framför allt svårt att ignorera.
Och det fick mig att tänka:
“Hur mycket bättre skulle våra resultat vara om vi bara gjorde outreach som faktiskt är värd att öppna?”
Det här tog jag främst med mig
Vi behöver mer oväntat, mer lekfullhet, mer personlighet och mer testande i vår kommunikation.
Inte för att vara roliga – utan för att det funkar.
Outreach är i grunden inte bara ett sätt att få svar.
Det är ett test av hur bra ditt erbjudande och din paketering faktiskt är.
- Svarar mottagaren? Då har du träffat rätt.
- Svarar de inte? Då är det inte “deras fel”. Då behöver du justera hur du beskriver problemet och hur du löser det.
Outreach är marknadens mest brutala men mest rättvisa kvalitetskontroll.
Min slutsats efter Clay Club
Vi kan inte fortsätta skicka ut “hejsan jag såg ditt företag”-mejl och förvänta oss magi.
Vi behöver börja bygga innehåll och sekvenser som:
- sticker ut
- väcker nyfikenhet
- får mottagaren att stanna upp
- säger något nytt
- visar att vi faktiskt vill dem något
Och vi behöver börja våga mer.
Lite mer “Cocks no Glocks” i marknadsföringen helt enkelt.
PS. Vill du se hur du kan använda Clay och AI i din egen outreach?
Som du vet hjälper jag företag med att bygga moderna Revenue Operations och skapa outbound som faktiskt ger leads – inte bara aktivitet.
Vill du diskutera hur du kan ta din outbound ett steg längre (eller några steg)?
